Gunnar Spjuth
CD skiva
Recension Ny CD
20/12/13
Svenska Gitarr & Luta sällskapets tidning no.4 2013
Hege Waldeland & Gunnar Spjuth
Cello & Guitar
EMC 1316
Instrumentkombinationen cello och gitarr är inte den vanligaste, men efter att ha hört duon Waldeland & Spjuth så undrar man varför det är så? Duon har samarbetet i tio år och utvecklat en fin dynamik som bygger på ett lyhört samspel och en hög konstnärlig insikt. Vad jag vet är detta deras skivdebut som duo och man hoppas att fortsättning följer.
Musiken på skivan är delvis skriven direkt för instrumentkombinationen, Rolf Martinssons Twins uruppfördes för tio år sedan av just Waldeland & Spjuth. Samma sak gäller för Staffan Storms svit Sonnenuhr. De två musikerna får också var och en lite soloutrymme, Waldeland i två preludier av Sofia Gubaidulina och Spjuth i Dilermando Reis Se ela perguntar. Skivan inleds med Manuel de Fallas Nana som komponerades för sång och piano men nu arrangerats för duons instrument (av vem frågar man sig?). Skivan avslutas med Villa-Lobos Aria som ursprungligen skrevs för sopran och åtta celli. Kompositören arrangerade sedan om stycket för sopran och gitarr, och det är detta arrangemang som Waldeland & Spjuth utgår från. Här är då skillnaden den att cellon tar över sopranstämman, medan gitarrens roll motsvarar vad de åtta celli ursprungligen spelade.
Waldelan & Spjuth är var och en för sig väletablerade solister och visar i samspelet att de även kan lyfta fram varandra. Det är en njutning att lyssna till denna väl genomtänkta skivproduktion som rymmer en spännande repertoar, goda instrumentalister och en utomordentligt inspelad akustik.
ROLF NILSÉN
Recension Ny CD
01/11/13
Recension i OPUS 50 nov 2013
Hege Waldeland, cello
Gunnar Spjuth, gitarr
Euterpe Musica 1316
BETYG ★★★★★
LJUD ★★★★★
ENERGI OCH FINESS
CELLO AND GUITAR
”Det finns två tydliga klangidiom för klassiska gitarrister idag. Dels den äldre skolan med en svagare, mjukare klang och med gitarrer i samma tradition som Antonio Torres byggde redan i mitten av 1800-talet. Å andra sidan latticegitarrerna som Greg Smallman gjorde så populära på 80-talet, med ett tunnare lock och därför betydligt spetsigare och, i värsta fall, banjolik ton men med mer volym.
Det räcker med att Spjuth sätter an första anslaget för att man ska höra vilken tradition han följer. Min känsla är att han hellre skulle använda Smallmangitarrer som brasved, än att spela på dem. Och tur är väl det för i mina öron finns det ingen gitarrist i Sverige idag med en vackrare ton och starkare uttryck helt i Segovias anda.
Skivan är verkligen en guldgruva för intresserade i denna lite aparta instrumentkombination och duon premierar här inte mindre än tre nyskrivna verk. Dels den lyriska vackra sviten Sonnenuhr (Solur) och den lite mer svårtillgängliga Serenad i Sommarnatten av Staffan Storm och dels stycket Twins av Rolf Martinsson. Det senare är en suggestiv svit där stämmorna på ett intrikat sätt flätas in i varandra. Inte lättsamt, inte tungt men med substans, ett perfekt stycke kammarmusik!
Att Gnattalis Sonat, som har en fot i den Brasilianska folkmusiken medan den andra stampar takten till jazz, har en en härligt drivande cello och ett skönt sväng, medan De Fallas Nana har blivit min 5-årige sons favoritstycke (bara en sådan sak) gör detta till en verklig favorit bland kammarmusikinspelningar.”
Hege Waldeland, cello
Gunnar Spjuth, gitarr
Euterpe Musica 1316
BETYG ★★★★★
LJUD ★★★★★
ENERGI OCH FINESS
CELLO AND GUITAR
”Det finns två tydliga klangidiom för klassiska gitarrister idag. Dels den äldre skolan med en svagare, mjukare klang och med gitarrer i samma tradition som Antonio Torres byggde redan i mitten av 1800-talet. Å andra sidan latticegitarrerna som Greg Smallman gjorde så populära på 80-talet, med ett tunnare lock och därför betydligt spetsigare och, i värsta fall, banjolik ton men med mer volym.
Det räcker med att Spjuth sätter an första anslaget för att man ska höra vilken tradition han följer. Min känsla är att han hellre skulle använda Smallmangitarrer som brasved, än att spela på dem. Och tur är väl det för i mina öron finns det ingen gitarrist i Sverige idag med en vackrare ton och starkare uttryck helt i Segovias anda.
Skivan är verkligen en guldgruva för intresserade i denna lite aparta instrumentkombination och duon premierar här inte mindre än tre nyskrivna verk. Dels den lyriska vackra sviten Sonnenuhr (Solur) och den lite mer svårtillgängliga Serenad i Sommarnatten av Staffan Storm och dels stycket Twins av Rolf Martinsson. Det senare är en suggestiv svit där stämmorna på ett intrikat sätt flätas in i varandra. Inte lättsamt, inte tungt men med substans, ett perfekt stycke kammarmusik!
Att Gnattalis Sonat, som har en fot i den Brasilianska folkmusiken medan den andra stampar takten till jazz, har en en härligt drivande cello och ett skönt sväng, medan De Fallas Nana har blivit min 5-årige sons favoritstycke (bara en sådan sak) gör detta till en verklig favorit bland kammarmusikinspelningar.”
DAVID HÄRENSTAM
Recension Ny CD
25/10/13
RECENSION SYDSVENSKAN
onsdag 23 oktober 2013
ALBUM NUTIDA
FYRA HÄSTAR
Hege Waldeland & Gunnar Spjuth
Cello & Guitar (Euterpe/Naxos)
”En eloge till Hege Waldeland och Gunnar Spjuth, som konstfullt vidgar sina instruments räckvidd. Cellons kantilenor och gitarrens ornamentik kompletterar varann och skapar kontraster i en originell repertoar. Allt är 1900- och 2000-tal. En del är visserligen sådant som hör till gitarrens normala domän, av typen brasilianska toner: Gnattali, Reis och Villa-Lobos. Men bortom allfarvägen gläds man åt Sofia Gubaidulinas, Staffan Storms och Rolf Martinssons bidrag.
I Storms ”Serenad i sommarnatten” finns både läcker klangblandning och ironisk touche – smäktande cello, sliskiga glissandi. Martinssons ”Twins” ger ett fång karaktärsetyder, än spröda, än bjärta.”
Bästa spår: Storms ”Serenad” och Martinssons ”Dolce”
CARLHÅKAN LARSÉN